Frida och Lydia

Frida och Lydia diskuterar Midsommarfirandet i Qviflax

FP: Ja ja minns no: Kulas körkbå:tn ja.

LJ: Ja:, han h-... ja minns vi anvend-n allti åm johannenettrena å ti fara u:t å ro: me:.

FP: Jaha:, nå men vart rodd ni tå då?

LJ: Nå men vi rodd nu övärallt. Vi va: nu u:t på på på Harshålm, på jungfrudansn å å så fo:r vi nu å rodd jä:r u:t all stell å så:g på e:ildar, he e:ildast ju all stell i i skä:rgå:rdn tå.

FP: Ja: nå he eildas ennu.

LJ: Ja: nå nu gä:r he nu he:d, men nu ha: he nu blivi mindäre, he va: riktit jussåm e:n en hökti:d tå.

FP: Ja:a, e va no:g tre:vlit åm missåmarskvzellana.

LJ: Ja: he va: no:g he:d.

FP: För vi hadd majstang på Skra:kvikeide tå.

LJ: Ja: å tär va en en skålvå.

FP: Ja: men skålvån minns ja:g int ja.

LJ: Minns du inga skålvån?

FP: Ne:jj.

LJ: Jo: såm Sunnkvist jo:rd å:t Ro:sa tå an hadd on ti bru:d. Å tär fo:r vi å skålva alliho:p.

FP: Nå men sett-n en mitt på eide då?

LJ: Ja:, hon va mitt på eide — minns du ingga alls?

FP: Nej ja minns int, sidu Ro:sa va nu jift redan ... Men ja minns no: majstangen, å så minns ja no: maj-... de hä:r missåmarsfi:rande å hur vi band kransar å, å:v einbuskar å å dansa runt åmkringg å. {Jo:} He e no: allt slu:t nu.

LJ: Ja: he ha nu blivi på ett anna sett, tåm fa:r no i bygdegå:rdar å å ongdo:mshu:sär å he e nu på ett anna sett nu:.

FP: Ja: men he e nu så ka:lt allti missåmarskvie:ldana nu så an fry:sär.

LJ: Ja, nu: va he ka:lt tå å, he minns ja: när en kledd påse å å sku va fi:n, å kund nestan fry:s i jä:l.

KZ: Hur jikk e till me me majstången då, den den ... nä:r to:gs den ne:r å nä:r sku den åpp å?

FP: Nå ja: nu fikk hon ju sta: där na:n viku eftär no.

U: Jo: å he va nu int så no:ga me ne:rta:ande.

FP: Nej ja tro:r hon fikk blå:s kull.

LJ: Jo: he va:...

FP: Hon ble: no: sle:t ti sist å slu:t, alla kransar å flaggår så flö:g för vindn bårt.

LJ: Jo:.

KZ: Va sku dä:r allt va: då på: den?

LJ: Ja: där där va: där va:... de va: nu såm e:n skäristang va: för he: den ... hon va: me me ro:ar, å å kransar på ro:ana.

FP: Vi band einbuskkransar runt åmkring, dä:r va först riktit en sle:tär stang, {Ja} å så va de tvä:rslå:ar på:. Å på varje enda å tvä:rslå:en senn så band vi ein einbuskkrans, å å åpp i i e:ndan så hadd vi flaggår, å å va vi nu hitta på: för grant bara ti sett ti:d. Å senn ba:r e ti dans runt åmkring. He va: nu största ro:liheiten he:d.

KZ: Hon sto: int heila å:re?

LJ: Nej.

FP: Nej hon ... inga va hon dä:r så lengg int. Ein viku redan eftär så hadd hon no: nestan fari.

LJ: Si he va: så blå:såt, på he te Skra:kvi:k he ...

FP: Men he de e he enda sle:t stelle såm vi ha:r he.

LJ: Jo:.

FP: Såm e: riktit slett.

• Ja jag minns nog Kulas [:Kvivlax] kyrkbåten jag.

• Ja, han ... jag minns [att] vi använde den alltid om johannenätterna till att fara ut och ro med.

• Jaha, nå men vart rodde ni då då?

• Nå men vi rodde nu överallt. Vi var nu ute på Harsholm, på jungfrudansen och så for vi nu och rodde här ute [till] alla ställen [:bondgårdar] och såg på eldar, det eldades ju [på] alla ställen i skärgården då.

• Ja nå det eldas ännu.

• Ja nå nu gör det nu det, men nu har det nu blivit mindre, det var riktigt justsom en högtid då.

• Ja, det var nog trevligt om midsommarskvällarna.

• Ja det var nog det.

• För vi hade majstång på Skrakvik Ejdet då.

• Ja och där var en skolva [:gunga].

• Ja men skolvan minns jag inte jag.

• Minns du inte skolvan?

• Nej.

• Jo som Sundkvist gjorde åt Rosa då han hade henne till brud. Och där for vi och skolvade [:gungade] allihop.

• Nå men satte han den mitt på edet då?

• Ja, den var mitt på edet — minns du inte alls?

• Nej jag minns inte, ser du Rosa var nu gift redan ... Men jag minns nog majstången, och så minns jag nog maj-... det här midsommarsfirandet och hur vi band kransar och, av enbuskar och dansade runt omkring också. {Jo} Det är nog allt slut nu.

• Ja, det har nu blivit på ett annat sätt, de far nog i bygdegårdar och ungdomshus och det är nu på ett annat sätt nu.

• Ja men det är nu så kallt alltid [om] midsommarkvällarna nu så man fryser.

• Ja, nog var det kallt då också. Det minns jag när en klädde på sig och skulle vara fin, och kunde nästan frysa i hjäl.

• Hur gick det till med majstången då, den ... när togs den ner och när skulle den upp och?

• Nå ja, nu fick den ju stå där någon vecka efter nog.

• Jo och det var nu inte så noga med nertagandet.

• Nej jag tror den fick blåsa omkull.

• Jo, det var ...

• Den blev nog slät till sist och slut, alla kransar och flaggor så flög för vinden bort.

• Jo.

• Vad skulle där allt vara då på den?

• Ja, där var ... det var nu som en skäristång [:midsommarstång som man gör i skärgården] var för det den ... den var med råar, och kransar på råarna [:rå på mast, för segel].

• Vi band enbuskskransar runt omkring, där var först riktigt en slät stång, {Ja} och så var det tvärslåar på. Och på varje ända av tvärslån sedan så band vi en enbuskkrans, och uppe i ändan [:toppen] så hade vi flaggor, och vad vi nu hittade på för grant bara att sätta dit. Och sedan bar det till dans runt omkring. Det var nu största roligheten det.

• Den stod inte hela året?

• Nej.

• Nej, den ... inte var den där så länge inte. En vecka redan efter så hade den nog nästan farit [:blåst bort].

• Se det var så blåsigt, på det där Skrakvik det ...

• Men det är det enda släta stället som vi har det.

• Jo.

• Som är riktigt slätt.